kajhusfem

 

Så kom hon hem på en nästan veckolång visit...dottern långt långt bortifrån. Hur trevligt som helst. Vad skönt det är när barnen är sk vuxna och man kan umgås med dom på ett enbart trevligt sätt.

Vi passade på att ha en tjejbjudning med gamla godingar och det var väldigt trevligt att träffa tjejerna igen!!! Ja faktiskt, även om Jennnifer bäddades ner kl 20.30 efter ½ glas vin. Vi surrade och lyssnade på ny och gammal musik och jag slog tån i soffan så jag fortfarande mår illa när jag tar i den.

Tjejerna gick ut -  jag satte mig i soffan, det är så det blir när man är medelålders:-o Richard blandade som vanligt fantastiska drinkar, mums! Mat hade lagats till en hel bataljon som vanligt så kylskåpet var överfullt igen...

På lördagen kom han - Filip den förträfflige körandes från Västerås i en Volvo V40. Tryggt och säkert då han haft körkort ca ett halvår. Han hade tillfrågats innan om han åt lax och det gjorde han. Efter att han ätit middag sa han att det var väldigt gott trots att han egentligen inte åt fisk! Men vi ringde ju speciellt och frågade om du åt lax - nej ni frågade om jag åt lök...?

På söndagen lämnade dom hemmet och jag har aldrig sett så mycket packning. Sarah i upplösningstillstånd och Filip i halvpanik över hur allt skulle få plats i bilen. Allt löste sig och nu befinner dom sig i ett snöfritt Sälen.
Sarah vi kommer att sakna dig!!!

Det blåste våldsamt i södra England när vi skulle starta från Arlanda i lördags, så vi kom fram till Heathrow med ett par timmars försening. Anne såg ändå till att vi hann rusa runt i några affärer innan de stängde för dagen. Sen blev det en billig kinesisk middag i Soho innan vi återvände helt uttröttade till hotellet. Även på söndagen blev det mycket shopping och vi lyckades med viss möda bli av med vår presentcheck på Harrods. Efter ett lyckat besök på Peter Jones gav vi dock upp, eftersom Annes fötter höll på att explodera. På kvällen hade vi turen att hitta en riktigt bra italiensk krog – Rossodisera på Monmouth Street.

På måndag förmiddag promenerade vi iväg till King's Cross och då hittade Anne £10 bakom en taxi. Vi satte oss på tåget till Cambridge– dyrt men smidigt. Solen sken från en klarblå himmel, precis som den brukar göra när vi är i England. Efter att ha lämnat väskorna på hotellet gick vi ner till King's Walk och tittade närmare på King's College. Portern där sade att han hade hört att det tidigare hade funnits en bostad i The Gatehouse där Head Porters kunde bo, så Reg's uppgifter om att han föddes på King's College kan stämma. Vi blev hänvisade till collegebiblioteket och arkivet för att få mer information och det visade sig att FWN var Head Porter mellan 1905 och 1936, men de kunde inte hitta ytterligare uppgifter. Lite lustigt att Cambridge University firar sitt 800 års jubileum i år, samma år som Reg skulle ha fyllt 100.

Sen blev det fika och mera shopping. När Anne var slutkörd gick Richard iväg för att leta efter 54 Kingston Street, där Askew Nightingale och hans familj var bosatta 1885. Huset står kvar! Kingston Street är en gata i närheten av stationen med ytterst enkla bostäder  – som kanske byggdes åt folk som jobbade hos järnvägsbolaget?

Vi hade tänkt ta en öl på någon trevlig pub före middagen men det visade sig vara lättare sagt än gjort. Inga pubar i närheten av universitetet för att skydda de oskyldiga studenterna? Middag på en inte lika bra italiensk restaurang och sedan var det sängdags.

På tisdag förmiddag satte vi oss på bussen till Heathrow, via sådana metropoler som Baldock, Hitchin, Luton och Hemel Hempstead. Men vi hann sitta länge, länge i Executive Clubloungen, så det blev flera glas vin och alldeles för mycket snacks.