I en annan del av Languedoc
Under en hel vecka har vi konfronterats av fransk juridik, bankbyråkrati, skräpfyllda secondhandmarknader, byar med fasanfulla farthinder och fält med vackert blommande mandelträd. Men hem kom vi som stolta och aningens nervösa ägare till ett utkylt, gammalt, slitet men underbart charmigt franskt byhus i hjärtat av Gabian. Affären blev slutgiltig vid lunchdags den 7 mars efter två timmars genomgång av alla de finstilta detaljerna i köpeavtalet tillsammans med Maître Peitavy. Anne blev lite förskräckt vid sin första intima kontakt med huset men efter en stund började hon inse vilka möjligheter det erbjuder. Och hon blev genast störtkär i vår lilla trädgård.
Husets enda möbler var ett antal sängar, så vi åkte in till IKEA i Montpellier och köpte ett stort köksbord. Som tyvärr inte blev ihopsatt pga brist på stjärnskruvmejsel. I torsdags fick vi tag på några gamla köksstolar (à 3 euro styck) på Emmaus i Narbonne och på diverse olika sätt kom vi (dvs Anne) över ett gammalt flaskställ, en gammal kaffekvarn och en begagnad flygplanslampa till Adam. Vi träffade en trevlig tant på elbolaget EDF som hjälpte oss att få ström till huset och vi har nästan - trots allt motstånd från det franska banksystemet - lyckats öppna ett bankonto. Sist men inte minst har vi stiftat bekantskap med Rob, byns engelske allt-i-allo, som har berättat den fasansfulla historien om vår pool.
Men vi hann med en del annat också. Vi var ute och åt lunch (mycket god fisk) på baren i Roujan och vi åt också lunch i Neffiès tillsammans med John och Maureen. Den dag vi åkte in till Narbonne åt vi picknick i solen vid Canal du Midi. Vi åkte till Marseillan och åt middag vid hamnen en kväll och i fredags åt vi middag på La Destillerie i St Marcel. I Cruzy har John hållit på med sin extension och Maureen med trädgården. Fast de skulle kanske behöva ta det lugnt en vecka eller två?
