kajhusfem

Våren har varit mycket händelserik. Tyvärr har detta faktum inte avsatt några spår här, men nu kommer några livstecken.






Veckan före påsk åkte Richard till Gabian för att försöka få någon sorts ordning i huset inför den kommande sommaren. Sedan flög han till Oslo för att där sammanstråla med Anne och umgås med släkten under själva påskhelgen.





Helgerna i maj har varit fullspäckade. Först åkte vi till Forsvik för att hälsa på Lena och Mats. Vädret var helt underbart och lilla Miatan kändes helt rätt i sammanhanget. Helgen efter åkte vi och hälsade på Taina och Benny i Stäudd utanför Köping. Det blev ytterligare en skön och avkopplande helg. Och förra helgen vi besök av Odd och Lena och i fredags arbetade Anne sin sista "riktiga" arbetsdag på Lungkliniken. Nu ser vi emot semester och sol . . . .

Under en hel vecka har vi konfronterats av fransk juridik, bankbyråkrati, skräpfyllda secondhandmarknader, byar med fasanfulla farthinder och fält med vackert blommande mandelträd. Men hem kom vi som stolta och aningens nervösa ägare till ett utkylt, gammalt, slitet men underbart charmigt franskt byhus i hjärtat av Gabian. Affären blev slutgiltig vid lunchdags den 7 mars efter två timmars genomgång av alla de finstilta detaljerna i köpeavtalet tillsammans med Maître Peitavy. Anne blev lite förskräckt vid sin första intima kontakt med huset men efter en stund började hon inse vilka möjligheter det erbjuder. Och hon blev genast störtkär i vår lilla trädgård.

Husets enda möbler var ett antal sängar, så vi åkte in till IKEA i Montpellier och köpte ett stort köksbord. Som tyvärr inte blev ihopsatt pga brist på stjärnskruvmejsel. I torsdags fick vi tag på några gamla köksstolar (à 3 euro styck) på Emmaus i Narbonne och på diverse olika sätt kom vi (dvs Anne) över ett gammalt flaskställ, en gammal kaffekvarn och en begagnad flygplanslampa till Adam. Vi träffade en trevlig tant på elbolaget EDF som hjälpte oss att få ström till huset och vi har nästan - trots allt motstånd från det franska banksystemet - lyckats öppna ett bankonto. Sist men inte minst har vi stiftat bekantskap med Rob, byns engelske allt-i-allo, som har berättat den fasansfulla historien om vår pool.





Men vi hann med en del annat också. Vi var ute och åt lunch (mycket god fisk) på baren i Roujan och vi åt också lunch i Neffiès tillsammans med John och Maureen. Den dag vi åkte in till Narbonne åt vi picknick i solen vid Canal du Midi. Vi åkte till Marseillan och åt middag vid hamnen en kväll och i fredags åt vi middag på La Destillerie i St Marcel. I Cruzy har John hållit på med sin extension och Maureen med trädgården. Fast de skulle kanske behöva ta det lugnt en vecka eller två?

Herregud, det har gått nästan två månader sedan vi skrev på bloggen senast. Vintern är snart slut, får vi hoppas. Fast nu på morgonen var det -22 grader.

Vi har firat jul här hemma med Sarah och Micke, Robin, Monica, Bruno och Adam. Och sedan var Sissel och Lars här på nyår. Den 22 januari var vi på Burns Night med Gefle Whiskeysällskap, tillsammans med Annelie och Erik. I slutet av januari åkte Anne på sin traditionella resa till Sälen med tjejerna, som uppförde sig traditionsenligt. Och förra helgen var vi med när Birgitta äntligen gifte sig med sin Rikard.

Vi väntar förstås på att bli stolta ägare till 7 Rue de la Poste i Gabian. Ovisshet råder in i det sista. Hur blir det med Nykredit och det utlovade lånet? Kommer notarien till det planerade mötet den 7 mars? Får vi vårt poolcertifikat av borgmästaren? Keep tuned to this station.

Och Anne, hon stickar och stickar. Snart kan vi förse hela Languedoc med välbehövliga vantar.

Vi åkte till Arlanda direkt från jobbet i fredags eftermiddag och tog flyget till Oslo. Vädret där visade sig vara lika vintrigt som här hemma. På Gardermoen blev vi hämtade av Adam, Monica och Bruno och fick åka i deras fina, nyinköpta Prius. Adam pratade hela vägen hem om att flyga. Och resten av helgen pratade han om i stort sett allt, ofta och gärna. Vilket ordförråd han har, den lilla pojken! På lördagen gick vi iväg och matade änder och på söndagen tog vi bussen in till centrum för att gå på julmarknad. . . . vi höll på att frysa ihjäl. Vi hann träffa Sarah en kort stund hemma hos Monica och Bruno i lördags och ta en fika på hennes arbetsplats i söndags innan vi åkte hem. Tänk att vi får träffa dem alla igen på juldagen, om inte vädret sätter en käpp i hjulet!

Jakten på det perfekta huset i Languedoc fortsatte förra veckan, trots mäklaren Philippes bestämda påstående att "la maison parfaite n'existe pas". Richard satte livet på spel och flög till Béziers med Ryanair. Med hyrbil körde han 100 mil på en vecka och inspekterade inte mindre än 28 hus från Gabian i norr till Sigean i söder. En del hus var underbara och en del bedrövliga. En summering i slutet av veckan visade att fyra av husen motsvarade våra krav med rätt läge, rätt standard och rätt pris. Helt utmattad åkte Richard hem i lördags. Efter diverse diskussioner bestämde vi oss för att lägga ett bud på huset i Gabian. Därefter följde en rad mail- och telefonkontakter med mäklaren Emma, som till slut ringde vid 17-tiden i torsdags och meddelade att säljaren hade accepterat vårt bud. Jubel!!!

Huset är byggt runt 1900 och ligger mitt i byn. Det motsvarar alla fördomar om byhus i södra Frankrike. Fasaden mot gatan har nog inte åtgärdats nämnvärt sedan huset blev färdigt. På insidan är det originalgolv och synliga bjälkar. På baksidan en innegård med pool som är omgärdad av höga murar. Det kommer att krävas en del jobb men huset är fullt beboeligt från dag 1. Förmodligen kommer vi att kunna flytta in om 2 till 3 månader.

http://www.gabian.info/

Pappas enda önskan inför sin 80-års dag var att han skulle få resa bort. Richard föreslog London och det blev London! Onsdag kväll pub - fish and chips -pub. Torsdagen Greenwich och maritimmuséet. Kom dit efter båttur på Themsen. Lunch på Trafalgar Tavern. Kvällen tillbringade vi på pub så klart och pappa iförd slips med norska flaggor...jättestiligt!

Fredagen var karlarna på HMS Belfast. Pappa handlade souvernirer i vild förtvivlan. Sen publunch och så skildes vägarna åt. Ungdomarna shoppade och vi "gamlingar" gick på krigsmuseum. Kvällen tillbringades på - ja puben! Lördagen shopping på Oxford Street och sen picknick i Hyde Park. Åt middag på italiensk restaurant och till och med pappa tyckte det var gott.

Resan var trevlig och pappa tyckte det var kul! Det tyckte vi också.

Vi kom hem från Danmark för två veckor sedan. Vädret har varit lite si och så men vi har i alla fall varit i Stockholm ett par gånger. Förra veckan var vi där över dagen och shoppade. Det blev en del reakläder och second hand — Anne hittade en jeanskjol från Mexx och en skjorta från Filippa K och Richard köpte två art décokannor från Gense. På kvällen träffade vi Robin och åt lamm på Djuret i Gamla Stan.

Under den gångna helgen har vi varit i storstan igen, denna gång med Susanne. Vi fick låna Robins lägenhet och tanken var att vi skulle shoppa igen om det blev dåligt väder. Men det har ju varit minivärmebölja och shoppingen kom av sig helt. I fredags kväll började vi med ett glas vin på Mälarpaviljongen och sen åt vi hos Mamadou innan vi promenerade tillbaka till Sveavägen. Igår gick vi upp tidigt, fixade matsäck och åkte ut till vårt favoritbadställe — de fina klipporna på Älgö, bortom Solsidan. Det blev en underbar dag. Sen på kvällen åt vi moules et frites på Belgobar, och så tog vi vin och drinkar på ytterligare ett par ställen innan tjejerna gick på Stampen för att dansa och Richard gick hem för att lägga sig. Idag har vi varit slöa men nu är vi i alla fall hemma i Gävle igen. Anne börjar jobba imorgon, stackarn!

Vi hyrde en stuga i Øster Hurup på Jyllands östra kust för att kunna umgås intensivt med Adam en vecka. Det blev mycket lyckat. Vädret var helt ok alla dagar utom en, stugan var fräsch och rymlig och tomten var helt perfekt för en aktiv liten man på 17 månader. Vi kom till stugan på lördag eftermiddag, ganska trötta efter att ha kommit hem från Trömsö på fredag eftermiddag, packat om och sedan kört bil de 67 milen till Varberg på fredag kväll och natt. På söndag kom Adam, Monica och Bruno. Vi hann bada lite på söndag eftermiddag och Monica och Bruno åkte tillbaka till Århus och jobb på måndag morgon.

Det blev tidiga morgnar för oss ovana gamlingar – full fart från 05.30 de flesta dagarna. Men kul var det! Adam lärde sig nya ord och nya moves samt visade sig vara ett riktigt matvrak.

På onsdag var Monica och Bruno på visit och vi åkte till Fredrikshavn för att hämta Taina som hade beslutat att tillbringa sina sista semesterdagar hos oss. På fredag var det ösregn hela dagen så vi åkte in till Aalborg för att handla skor och sprit. På kvällen lagade Bruno och Monica god mat åt oss alla och vi bestämde oss – till Tainas besvikelse – att avstå från att gå på Kim Larsens konsert i byn. Och på lördag åkte vi hem...........

Första riktiga semesterdagen flög vi till Tromsö från Arlanda, tog ca 2 timmar. Från sommar till höst. Det var ca 10 grader och regn. Sen kom det lite mer regn och mycket mer regn men såååååå kom solen en dag. Då passade vi på att åka upp med fjellheisen. Alltså med linbanan upp på fjället. Där kommer alla uppifrånbilder ifrån. Fantastiska vyer. Bild från ovan: Vy från Sissel och Lars vardagsrumsfönster. Det är Tromsö man ser. Nedan från vänster: Bukta, det är huset min mor växte upp i. Det var kommunägda hus där de med små medel fick bo. Dom bodde 5 personer i en tvåa. Ändå pratar mamma ofta med glädje om sin uppväxt tack vare god sammanhållning i huset. Sen är det jag och min onkel Einar. Efter det Sissel och jag, Richard och jag och själva fjellheisen. Sen en bild på oss, Sissel, Lars och Björnar. Vi hade god samvaro och umgicks intensivt. Väldigt mysigt och trevligt. Därefter midnatssol som  Richard lyckades fånga på bild. En bild på mormor och morfars grav där också tante Nordis ligger. Där finns också en begravningsplats med engelsmän som avled under kriget. Dom yngsta var 16 år...bara barn.

Det var fina dagar och vårt värdpar tog god hand om oss och körde oss dit vi ville. Jag fick äta softis med chokoladepulver samtidigt som jag höll på att frysa ihjäl men det var det värt. Gick upp till Langvattnet där jag hade för mig att det låg ett flygplansvrak men det var bara en rostig del av ett transportsystem för is man använde för många år sedan. Snacka om barndomsminnen.

Förra veckan fick vi besök av Adam och Bruno. Det var jättekul att träffa dem! Han växer fort, den där Adam. Springer omkring på egna ben, klättrar och pratar. Hos oss fick han se en massa båtar som körde på ån och då lärde han sig att säga båott på klingande Geordie. Hur det nu kunde komma sig? Vi ser fram emot att få umgås med honom intensivt nästa vecka.......

Äntligen en helg då båda är lediga och hemma! Och detta har sammanfallit med ett underbart sommarväder. Ofattbart!

Vi började med afterwork på altanen i fredags. Vi satt och drack Rotari Rosé på altanen när vår granne Bettan kom cyklande och hon slog sig ner och tog ett glas med oss. Sen kom vår trevliga arbetskamrat Simon och honom bjöd vi på både Mojito och Caiprinha. Micke dök upp en stund senare och även han tog en Caiprinha. Och slutligen kom Susanne, som fick mat och vin. Det blev en oerhört trevlig och social kväll.

Igår lördag var det trettio grader varmt och vi satte oss i Mazdan och åkte nercabbat till Rullsand. Halva Gästriklands och Nordupplands befolkning hade tydligen kommit på samma idé. Vi lade oss en bra bit ut på udden och där var det nästan bara (haha!) nakenbadare, till vilka vi naturligtvis sällade oss. Solen tog hårt men vi var försiktiga och åkte därifrån efter ungefär tre timmar. Sedan svettades vi hemma och drack många liter isvatten.

Idag har det varit lite mulet, så vi avstod från strandutflykt. Anne har varit tvättmadam och Richard har varit trädgårdsmästare.

Happy Days Are Here Again.

Spenderade några dagar med våra kära vänner Annelie och Erik i Barcelona. Bodde i gamla stan i en lägenhet som ägs av Korsnäs. Vilken förmån att ha tillgång till en sån! Tog bara hissen ner och befann oss mitt i smeten av tapasbarer, andra barer och restauranger. Alla utnyttjades, åtminstone nästan. Vi hann med en del turistande också. Dag 2 gick vi till Park Güell som var otroligt vackert. Promenaden var lång men det var nog bara bra med tanke på all chips och cava som intogs under resan. Vi hann också in i saluhallen som bjöd på ögonfröjd! Helt fantastiskt. Om man hade daglig tillgång till den skulle matlagning bara vara kul. Dag 3 var vi på stranden och brände fläsk. Dag 4 lämnade Richard oss för att tillbringa några dagar i Languedoc med John och Maureen. Vi andra åkte turistbussar hit och dit och såg naturligtvis en massa Gaudí, bla Famiglia Sagrada som såg ut som en gigantisk spettekaka med torn. En otrolig skapelse och man undrar vad som rörde sig i den mannens hjärna. Dag 5 var Annes sista dag som spenderades på stranden och sen fick hon själv ta sig hem till Svedala. Den enorma skräck vi hade för ficktjuvar och rånare slapp vi i realiteten vilket gjorde att resan blev bättre än Anne hoppats på. Hon är i alla fall inte färdig med Barcelona.

I Languedoc hittade Richard det perfekta huset. Ett gammalt vinodlarhus i Montouliers – en grannby till Cruzy – med underbar utsikt. Tyvärr är det begärda priset 400 000 euro, vilket är ca 100 000 för högt. Dessutom behöver huset rustas för en förmögenhet. Vi får se om vi lägger ett skambud........

Igår blev Micke student. Fullt med folk och hög stämning på skolgården, men regnet hade vi klarat oss utan. Sarah dök upp - helt oväntat för Micke, som inte riktigt kunde identifiera henne i folkvimlet. Sen var det full fart hemma hos oss till 23-tiden. Idag är alla ganska sega och Micke har tappat rösten.

Vi har dåliga på att uppdatera oss, men nu tar vi oss i kragen!

Våren har varit intensiv. Anne har varit i fjällen med tjejerna och förra helgen var hon i Hällefors på klassträff. Delar av påskhelgen tillbringade vi i Lund med Robin, Julia, Bruno, Monica och Adam. Robin och Julia har hälsat på. Vi har haft pyjamasparty med Taina här hemma. Och Ingalill har klätt om Richards gamla funkisfåtöljer och de pryder nu det nedre vardagsrummet tillsammans med Reg och Mollies gamla telefonbord från 1939.