kajhusfem

 

Så kom hon hem på en nästan veckolång visit...dottern långt långt bortifrån. Hur trevligt som helst. Vad skönt det är när barnen är sk vuxna och man kan umgås med dom på ett enbart trevligt sätt.

Vi passade på att ha en tjejbjudning med gamla godingar och det var väldigt trevligt att träffa tjejerna igen!!! Ja faktiskt, även om Jennnifer bäddades ner kl 20.30 efter ½ glas vin. Vi surrade och lyssnade på ny och gammal musik och jag slog tån i soffan så jag fortfarande mår illa när jag tar i den.

Tjejerna gick ut -  jag satte mig i soffan, det är så det blir när man är medelålders:-o Richard blandade som vanligt fantastiska drinkar, mums! Mat hade lagats till en hel bataljon som vanligt så kylskåpet var överfullt igen...

På lördagen kom han - Filip den förträfflige körandes från Västerås i en Volvo V40. Tryggt och säkert då han haft körkort ca ett halvår. Han hade tillfrågats innan om han åt lax och det gjorde han. Efter att han ätit middag sa han att det var väldigt gott trots att han egentligen inte åt fisk! Men vi ringde ju speciellt och frågade om du åt lax - nej ni frågade om jag åt lök...?

På söndagen lämnade dom hemmet och jag har aldrig sett så mycket packning. Sarah i upplösningstillstånd och Filip i halvpanik över hur allt skulle få plats i bilen. Allt löste sig och nu befinner dom sig i ett snöfritt Sälen.
Sarah vi kommer att sakna dig!!!

Det blåste våldsamt i södra England när vi skulle starta från Arlanda i lördags, så vi kom fram till Heathrow med ett par timmars försening. Anne såg ändå till att vi hann rusa runt i några affärer innan de stängde för dagen. Sen blev det en billig kinesisk middag i Soho innan vi återvände helt uttröttade till hotellet. Även på söndagen blev det mycket shopping och vi lyckades med viss möda bli av med vår presentcheck på Harrods. Efter ett lyckat besök på Peter Jones gav vi dock upp, eftersom Annes fötter höll på att explodera. På kvällen hade vi turen att hitta en riktigt bra italiensk krog – Rossodisera på Monmouth Street.

På måndag förmiddag promenerade vi iväg till King's Cross och då hittade Anne £10 bakom en taxi. Vi satte oss på tåget till Cambridge– dyrt men smidigt. Solen sken från en klarblå himmel, precis som den brukar göra när vi är i England. Efter att ha lämnat väskorna på hotellet gick vi ner till King's Walk och tittade närmare på King's College. Portern där sade att han hade hört att det tidigare hade funnits en bostad i The Gatehouse där Head Porters kunde bo, så Reg's uppgifter om att han föddes på King's College kan stämma. Vi blev hänvisade till collegebiblioteket och arkivet för att få mer information och det visade sig att FWN var Head Porter mellan 1905 och 1936, men de kunde inte hitta ytterligare uppgifter. Lite lustigt att Cambridge University firar sitt 800 års jubileum i år, samma år som Reg skulle ha fyllt 100.

Sen blev det fika och mera shopping. När Anne var slutkörd gick Richard iväg för att leta efter 54 Kingston Street, där Askew Nightingale och hans familj var bosatta 1885. Huset står kvar! Kingston Street är en gata i närheten av stationen med ytterst enkla bostäder  – som kanske byggdes åt folk som jobbade hos järnvägsbolaget?

Vi hade tänkt ta en öl på någon trevlig pub före middagen men det visade sig vara lättare sagt än gjort. Inga pubar i närheten av universitetet för att skydda de oskyldiga studenterna? Middag på en inte lika bra italiensk restaurang och sedan var det sängdags.

På tisdag förmiddag satte vi oss på bussen till Heathrow, via sådana metropoler som Baldock, Hitchin, Luton och Hemel Hempstead. Men vi hann sitta länge, länge i Executive Clubloungen, så det blev flera glas vin och alldeles för mycket snacks.

Oslo på två dagar. Regn naturligtvis, men också solsken i form av kärlek och värme! Det var ljuvligt att få krama om Sarah igen och att hon fick visa oss delar av "sin stad". Grünerlökkas bohemiska atmosfär tilltalade naturligtvis Anne som bara var tvungen att inhandla dito basker...som även Richard klär i?

Fredagkväll dinerade vi på Sosialen som skulle ha en helt annan innebörd i Sverige och lördagsmiddag blev det på Fru i Hagen under Sarahs lägenhet. För övrigt vandrade vi runt i Majorstua och Vigelandsparken. Fikade länge och tillbringade sen kvällen med att se på filmer i Sarahs dator. Man orkar inte så mycket när man blivit gammal. Söndagen spöregnade det men vi hann med en promenad för att inspektera det nya operahuset. Speciell stil som säkert hade varit mer njutbar att se i solsken.

Tiden går väldigt fort, det märker man när man har kort tid på sig. Sorgset farväl men du kommer ju snart hem en snabbis Sarah!

Vi håller på att bli chipsmissbrukare. Det är hemskt att ha fastnat i detta träsk. Troligtvis har chipsföretagen börjat blanda i knark vid tillverkningen. Men i så fall tycker vi att de skulle gå ut med detta på ett mycket ärligare sätt. Kalla det för Sourcream and hash eller Dill and cocaine i stället för använda de falska varudeklarationer som de kör med nu. Cream crackers får naturligtvis en helt ny innebörd?

Annars har det varit en fest- och arbetshelg. Anne var på fest med tjejkompisarna i går kväll. Två spydde och femton dog. Typ. Å så var det dildovisning, förstås. Men idag har vi röjt på altanen, skördat kryddor och satt lökar i rabatten ner mot ån. I ett anfall av civil olydnad slet Richard upp hälften av de vidriga marktäckande buskarna.

Ikväll har vi ätit en osannolikt god kyckling- och svamppaj med sallad. Nu är vi trötta, men nöjda med det vi har uträttat idag. Och på onsdag åker Richard till Lund, sedan åker vi till Oslo på fredag för att hälsa på vår älskade Sarah. Det ser vi verkligen fram emot!

Monica och Bruno gifte sig oerhört diskret i Århus men bjöd in till en svensk-norsk fest i Skåne i lördags. Vi började med champagne vid 13-tiden och fortsatte med frågelek och buffé fram till kvällen. Det var ett utmärkt tillfälle att träffa gamla och nya släktingar under trevliga former. Och Adam var på ett strålande humör! Han växer fort, den lilla mannen.





Vi tackar Bruno och Monica och önskar lycka till. Vi ses igen snart!

Vägen dit var lång och mödosam. Vi kom fram – efter tre olika flygturer, en taxiresa och en båtresa – vid 11-tiden på lördag. Solen sken och vi rusade iväg till den närbelägna nakenstranden. Därefter hade vi ett givet mönster varje dag under den vecka som följde. Frukost, sedan badstrand med elvakaffe och lunch på stranden. Hemåt vid fyratiden, dusch och några glas vin på balkongen. Alldeles för mycket chips. Ut på stan framåt 8, grekisk mat (mestadels mycket slätstruken sådan) och sen kaffe nån annanstans. En dag hyrde vi mopeder och åkte runt ön.




Efter en vecka åkte Susanne hem, tyvärr. Hon råkade få med sig det fina vädret. Taskigt gjort, tycker vi. Vi flyttade till Villa Harmonia, ett stort och fantastiskt hus som ägs av Anna och Georgios. Där bodde även två underbara danska damer, Hanne och Birgit, som vi hade riktigt kul ihop med. Tyvärr bodde också en hel klan med tyskar i huset och de bredde ut sig på ett ganska påfrestande sätt. Men värst var det med vädret – på tisdagen blåste det orkan och på fredagen blev det översvämning. Då lyckades Anne vinna Miss Wet T-Shirt Antiparos 2009. Hon var dock ensam deltagare i den tävlingen, eftersom alla förståndiga personer höll sig inomhus.





Hemresan var om möjligt krångligare än utresan, men hem kom vi till slut. Osannolikt solbrända och osannolikt trötta. Tur att vi började arbeta dagen efter hemkomsten!

    
              


Förra helgen var det Marinfestival i Gävle och Kajhus 5 låg i frontlinjen. Var det 55 000 människor som gick förbi vårt hus? En folkvandring av episka mått var det i alla fall. Det var många som vinkade och vi vinkade snällt tillbaka. Det var ju vi och Di Leva och nåt gammalt fartyg som var huvudattraktioner.

Ja, visst har det varit en dålig sommar men vi har ändå haft lite glädje av våra uteplatser. Vi har grillat en fem-sex gånger och hunnit dricka en hel del drinkar mellan regnskurarna. Rosévinet par préférence är fortfarande Puychéric - eller Puichéric som det stavas på flaskorna som vi till vår stora glädje lyckades hitta på Carrefour i Narbonne (à 3 euro flaskan). Konstigt att Languedocs fulaste by kan producera ett så drickbart vin. Men vi har nog inte uppfyllt vår kvot av vare sig Caipirinha eller Mojito. Härom dagen införde vi dock en helt ny drink i vårt utbud - Strawberry Daiquiri. Barens kunder (Anne och Richard) gav den ett väldigt högt betyg.

Vädret har varit uselt de senaste dagarna och därmed har köplusten ökat. Igår gjorde vi en liten loppisrunda på Brynäs och hittade en jättefin Bolindersgryta från 40- eller 50-talet för 65 kronor och en Le Creusetform i gjutjärn för 70 kronor. Riktiga fynd! Sedan var vi på köpis i Valbo och där hittade vi ett rött Margaretheset som vi inte kunde motstå. Och idag fick vi hem en internetradio – Tangent Quattro – som naturligtvis matchar våra övriga inköp.

Lillbilen var packad till bristningsgränsen när vi åkte iväg från kajen på morgonen den 22 juni. Första anhalt Göteborg, där vi körde ombord på färjan till Kiel. Det blev en ganska behaglig inledning till en annars rätt jobbig bilresa på Autobahn och autoroute de 160 milen från Kiel till Cruzy. Enda ljuspunkten var en övernattning i St Hippolyte – en liten by i Alsace som såg ut att vara tagen direkt ur någon turistbroschyr. Vid 18-tiden på onsdag kväll kom vi slutligen fram till John och Maureen i Cruzy. Där var allting inte riktigt sig likt, eftersom det byggs för fullt i byn och dessutom håller John och Maureen på att bygga om sina balkonger.

Det första dygnet i Languedoc var lite mulet men sen kom den riktiga hettan. Sol och 30 - 35 grader varje dag. Varma nätter förstås och AC:n kändes inte som någon lyx. Långa lata dagar på den vanliga stranden i Pirre (St Pierre) men också en för oss ny strand i Port Leucate. Aj vad vi brände oss. Men vi hann även med en utflykt till Béziers där vi åt lunch på en trevlig fiskrestaurang och så den traditionella utflykten till marknaden i St Chinian på söndag förmiddag. Å så en riktigt god middag på en trevlig restaurang i Minerve.

Snart nog var det dags att vända hemåt. Det kändes otroligt skönt att slippa köra hela vägen men det var lite nervöst att köra upp bilen på tåget i Narbonne. Men resan därifrån till Altona gick smärtfritt, bortsett från ett möte med en galen tysk i restaurangvagnen. Från Hamburg körde vi norrut mot Århus och stannade endast för att göra lite inköp hos Calle.dk i Harrislee. Hur fan fick vi in alla dessa flaskor? Väl framme i Århus fick vi ängligen träffa lille Adam igen. (Å så Bruno och Monica förstås). Den lilla mannen växer fort och skrattar mycket.

Efter en skön lördag i Århus åkte vi vidare mot Frederikshavn och snabbfärjan till Göteborg. Och anlände till Kajhus 5 kl 04.30 på söndag morgon, trötta och solbrända. Skönt att ha två semesterveckor kvar!

I tisdags var Adam, Bruno och Monica på snabbesök på Gävle strand. Som tur var gjorde regnet ett tillfälligt uppehåll och vi kunde sitta ute en stund. Det var otroligt kul att få träffa Adam igen – vad fort han växer! Nu är det lätt att lura honom att skratta och man får riktig ögonkontakt. Stark är han också. Synd bara att de kunde stanna så kort tid, men vi hoppas träffa dem igen på hemvägen från Frankrike.

   

Idag har vi varit flitiga. Tvättat fönster och ägnat oss åt trädgårdsskötsel. Det blev riktigt fint och vi känner oss nöjda. Vi hann sitta i solen ungefär en halvtimme innan det drog ihop till storm, som vi iakttog bekvämt bänkade på balkongen.

Vi har helt enväldigt utnämnt den 9 maj till gin och tonicens dag. En sådan fantastisk uppfinning måste väl ändå ha en egen dag, eller? Och vad har annars hänt den 9 maj som till varje pris måste uppmärksammas? I morgon är det ju 69 år sedan Tyskland invaderade Belgien, Luxemburg och Nederländerna, men idag är idag. Vi har firat den stora dagen genom att dricka två G&T, den ena med Bombay Sapphire och den andra med Gordon's. Tanqueray är annars vår favorit, men det är tyvärr slut på lagret för närvarande. BS är lite väl mesigt, eller hur?

Sen har vi ätit en utomordentligt god middag - färsk piggvar (inköpt hos Alderholmens egen fiskleverantör Fiskemagasinet) med färska musslor, vitvinssås, smörstekta skogschampinjoner, pressad potatis med lättkokta haricots verts och sockerärtor. Till detta en halvflaska Réserve de Bonnet. Perfekt!

Och plötsligt blev det sommar! Men som vanligt har det blåst på Alderholmen, så igår packade vi utflyktsväskan och vid 11-tiden åkte vi ut till Rullsand. Först lade vi oss en bit från vattnet men efter ett tag kändes det lite väl kallt, så vi letade upp en grop bland buskarna där det var riktigt varmt. Tyvärr blev vi lite för röda – man lär sig aldrig. Strax efter ett dök Susanne upp och efter lite ommöblering fick även hon plats i gropen. Vi kom hem vid fyratiden och hade precis satt oss på altanen med varsin frozen Daiquiri när Annelie och Erik uppenbarade sig på hojen. Trevligt med spontanbesök! Senare på kvällen kom Tina och Tony (som nyss fyllt 50). Då hade det blivit lite för kallt att sitta ute men vi drack caiprinha i nedre vardagsrummet före middagen. Kom till slut i säng vid midnatt.

I onsdags morse flög vi från Bromma till Århus i ett flygplan som var så skräckinjagande litet att Anne nästan behövde Stesolid för att gå ombord. Men resan gick bra, fast Danmark  visade upp sin kalla och regninga sida när vi kom fram. Men efter incheckning på lyxhotellet Cab-Inn promenerade vi upp till Sølystgade och där fick vi äntligen träffa Adam och hans stolta föräldrar. Vilken otroligt charmig och gosig liten man! Vi umgicks till ganska sent på kvällen och bar på pojken tills armarna värkte. På torsdag var vädret bättre och vi tog en långpromenad till Risskov där vi satt i lä, åt picknick och njöt av solen. På kvällen var Adam lite missnöjd men lät sig tröstas. På fredag bröt våren ut på riktigt och vi satt ute i Bruno och Monicas trädgård, spelade spel och åt en god lunch som avslutades med årets första jorgubbar. Det kändes lite snopet att behöva åka därifrån på eftermiddagen men det sägs att Adam kommer till Sverige i början av juni – i sällskap med sina föräldrar – och det ser vi fram emot!

Den 14 april fyller Maj 80 år och detta firar hon genom att bjuda hem släkt och vänner i olika omgångar. Vi var där och uppvaktade henne på påskdagen. Det var riktigt roligt att träffa så många trevliga människor som vi träffar så sällan. Och inte minst var det väldigt kul att bli lite bekant med Moa, Alva och Edvin, som vi inte har haft förmånen att träffa tidigare.

Vi mötte våren i London, stundtals åtminstone. Vi shoppade både lördag och söndag och inhandlade kläder, böcker och skor. Å så handlade vi skor. Och skor. Sent på lördag kväll var vi på La Clique, en vansinnigt kul burleskföreställning på Hippodrome med med mycket udda artister, bl a Ursula Martinez – som gjorde sitt ökända hanky-pankynummer – och Carl-Einar Häckner. Anne skrattade så hon kräktes (nästan) och stämningen var mycket hög. Tyvärr fick vi gå ända till West Kensington när föreställningen var slut men det var det värt. På söndagen blev det ett glas vin högst upp på Tate Modern och en god middag på Il Borgo. Måndagen tillbringade vi mest i Kensington Gardens och Hyde Park. Solen sken och det var underbart att få uppleva the ethereal beauty of the Albert Memorial igen. Vi åt säsongens första uteglass och försökte mata ekorrar, som dock ratade resterna av våra glasstrutar.

Ja så var den äntligen här - vår weekend i Stöten, Sälen. Snö vit som...just snö. Så här vitt blir det ju inte riktigt hemma i stan men här var det vitt överallt.
Härligt att träffa Sarah igen och hon flyttade snabbt in i vår pyttestuga där det till att börja med var bitande kallt för att mitt i natten vara kokande hett. Kanske är det så det blir när man krämar alla element som finns. Hur som helst blev det ganska snart sängen eftersom vi kom fram sent på kvällen.

Vaknade till 0-gradigt fredag morgon och skidorna letades fram för inställning hos montörerna vid skidtorget. Där fick man viska hur mycket man vägde och sen var det bara att åka. Jag mådde verkligen illa när jag tvingades köpa liftkort till mig själv. 20 år sen sist - kunde man verkligen stå på dom här pinnarna? Gick det att hålla sig stabil i liften? JA DET GJORDE DET!!! Jag var verkligen kung, kanske för att jag hade långsamma skidor som var 20 cm för korta men roligt var det. Faktiskt helt hysteriskt roligt. Susanne fick kramp i fötterna.

Kvällen spenderades i stugan med middag och sen fest hos Sarah. Jag, Susanne och sen mest tonåringar. Jo det gick ju bra det med. Efter det skulle vi till Brasset. Kom dit mitt i natten och det kändes verkligen som Heartbreake ala 80-tal. Jag ville bara hem och Susanne följde snällt med. Inga barn kom hem på natten...

Vaknade till något som skulle kunna bli sol lördag morgon. Kung på kvällen - kung på morgonen. Snabbt upp i backen för skidåkning i SOL. Det blev mest sittlift eftersom ungdomarna inte mådde så bra och där körde jag av stavarna. Ja en gick helt av och den andra blev jättekrokig. Alla skrattade utom jag som höll på att bli av med ett pekfinger. Lunch på Sarahs ICA - pan pizza. Het i kanterna, djupfryst i mitten. Allt är gott när man sportat hela dagen.

Kvällen spenderades rätt avslagen framför melodifestival där vi gemensamt kräktes galla över pinsamma Mede och älskade af Ugglas Snälla, snälla snälla. Blev bjudna in till popgrannar på eftermelodifestivalsfest men vi avböjde vänligt men bestämt. Gammeln hade krupit fram igen och jag stod och slog diskborsten i väggen och svor över hur hög musik dom spelade. Sån jag bestämde mig som tonåring att jag inte skulle bli.

Summasummarum - hur trevligt som helst. Synd bara att Susanne och jag inte fastnar så bra på bild som alla andra.

Tack Sarah för att vi fick träffa dig och dina kompisar och se hur dina dagar ser ut i fjällvärlden!